Archipelago over Amsterdam | Project description

(Swedish version)

Jag har ett stort intresse för de frågeställningar som kopplar samman det abstrakta och det konkreta. Där koncept tar fysisk kropp, statuerar skala och relaterar till kontext på ett spekulativt sätt utan att tappa sin abstraktion. Där faktiska omständigheter och idéer har vävts samman.

Hur kan det abstrakta ta form? 
I detta projekt relaterar jag till de strategier och till den postulerade kontext som Metabolisterna och Archigram schematiskt utvecklade kring det adaptiva och flexibla stadsbyggandet. Jag prövar att applicera detta på en geografisk plats, vilken betraktas med fokus på egenskap och karaktär snarare än struktur och rationalitet, därför tas, ur en synvinkel ingen hänsyn till platsen samtidigt som den, ur en annan fullständigt respekteras. Konceptet är riktat mot densitetsökning utan att bryta upp den existerande staden.
Med inspiration av Yona Friedmans studier i Ville Spatiale (1958-nu), som ständigt blev utopi-stämplade, men som han tålmodigt försvarade som realiserbara, vill jag uppfinna nya sätt att leva och därigenom bryta ramar för hur arkitektur och stadssammanhang, enligt modernistiska regler ska vara.
Jag vill skapa nya organiseringar som inte följer dessa konventioner, som omprövar arkitekturens traditionsenliga relation till markplanet och planlägger urbaniteten för det 21a århundradet.
I mitt projekt så skapar jag en prototyp för en ny maskinell struktur. Denna har som motiv att intensifiera och förtäta en urban situation där det inte längre finns någon markyta att bebygga.

Nya urbana skikt
Betraktat i ett kartesiskt koordinatsystem växer urbanitet nästintill uteslutande i x-, y-led och försumbart i z-led. Jag vill postulera ytterligare ett neutralvärde för z där en ny två-dimensionalitet kan ta form.
Strukturen lägger sig över Amsterdams stadskärna, som en stad på staden. Ett landskap som hissas högt upp i luften, över den existerande situationen. Det breder ut sig autonomt i förhållande till markplanets rutnät, men blir beroende i de punkter där skikten kopplar mellan varandra, där den horisontella infrastrukturen blir vertikal. Dessa nedslag binder artificiellt samman fysiskt åtskiljda platser i staden. Platser som tidigare inte hade någon direkt relation.

Ett exempel på en struktur som inspirerar mitt projekts framfart är metron. Den statuerar sitt eget urbana skikt på andra sidan om markplanet. Den skapar abstrakta kopplingar i staden. Den tecknar upp en egen typ av karta där avstånd och vinklar förvrängs och platsers relationella avstånd ifrågasätts.
Att addera ett överliggande skikt ger möjlighet till alternativ geografisk perception då en ny betraktningssituation av staden skapas. Det blir ett sätt för staden att lära känna sig själv.
Där nere lever Amsterdam i symbios med vattnet, och var staden än skärs igenom står båtar tätt uppradade, redo att röra sig iväg vart helst man behagar. Likväl som att spegla upp metrons rationalitet, speglas detta karaktärsgivande förhållande in i projektet.

Strukturen är en hamn där hus är båtar och gator bryggor 
Båtarna där uppe står, även de, tätt förankrade längs de nya bryggorna. Bryggorna är gator som gemensamt bygger upp ett nytt infrastrukturellt nät. Dessa hålls smäckra för att inte skugga underliggande urbanitet. En brygga representerar gränserna för ett kvarter vars program och uttryck kan variera. Flera kvarter kan sammankopplas eller ligga åtskiljda.

Under bryggorna klamrar sig större kommersiella och offentliga aktiviteter fast, som byggnadsblock som brutit sig loss från staden och flutit upp till bryggorna, där de ligger och ger horisontaliteten tjocklek.

Båtarna kan ligga förtöjda vid bryggan likväl som att glida ut över staden. Den privata sfären tas till en ny nivå då hemmen har möjlighet att röra sig och fysiskt byta plats. Denna dynamik försätter strukturen i en kontinuerlig helhetstransformation. Det pågår även en förändring i mindre skala då de boende, utöver att kunna förflytta sig, har möjlighet att förändra sina hem. Båda dessa transformationer styrs interaktivt av den boende. Den mänskliga kroppen ses som ett hierarkiskt överordnat element och arkitekturen som dess protes. Men hur ser interaktionen ut och hur arbetar maskinen som gör handlig till konsekvens?
Utöver interaktion så undersöks skala, hur glidningen mellan del och helhet beter sig och hur strukturen fragmenteras. Med inspiration från Neil Denaris Floating Illuminator (1992), där ett byggnadsfragment sliter sig och blir autonomt, uppstår diskussionen kring fraktalsituationer och skalaväxlingar med fokus på staden och människan. Stadsdelen och hemmet. Skärgården och båten.

Projektarbetet tar i första hand form genom teckningar 
I min strävan att skapa ett möte mellan det abstrakta och det konkreta är teckningen den starkaste representationsformen, då den inte kontrolleras av något regelverk och då det enbart är min egen fantasi som sätter gränser för hur potentiella situationer framställs.
Diagrammatiska teckningar visar spekulationer och optimism och genom dem skapas en helt subjektiv tolkning av ett universum.
Om teckningen används på rätt sätt, säger den mer än vad verkligheten själv skulle göra. Jag vill därför pröva att utveckla ett eget sätt att teckna, med inspiration från Luke Caspar Pearson som har skapat en teckningsstil där ett objekt beskådas genom Borges Aleph, där planer, sektioner, fasader, axonometri och olika skala blandas i en allseende teckning.

Hur tecknar man metamorfos?
Den fjärde dimensionen; tid, blir ofta förbisedd i konceptskedet av arkitekturprojekt. I Peter Cooks projekt Veg House (1996-2001) däremot är det tiden som är konceptet. Tiden uttrycks med hjälp av sex stycken kronologiska teckningar som visar hur vegetation successivt tar över byggda strukturer och till slut agerar som det primära arkitektoniska elementet.
Hur metamorfosen i Amsterdam ska representeras kommer undersökas i mitt tecknings-universum. 

Avslutningsvis lägger jag stor vikt vid att programmet och teckningarna kompletterar varandra. Att text fyller i där teckningarna lämnar betraktaren i ovisshet och vice versa.